BOOM!

Så är det, det sa BOOM! Någonting har hänt som har ställt min värld på kant, på sniskan, upp och ner.....vad du vill.

Jag har tagit den här veckan till återhämtning och gett mig själv möjlighet att vila mina tankar. Jag har haft fina vänner och kollegor som har stöttat mig och det har hjälpt, men än jag från början förstod. 

Jag konstaterade sent under natten att jag måste hantera detta på ett konstruktivt vis och inte gå in i sorgen utan istället låta det bli ilksa och överlevnadsinstinkt. Jag vet att när jag tar mig för något så blir det så, hur jobbigt det än må vara. Jag stångar mig gärna blodig om det behövs. I de stunderna har jag, faktiskt min ADHD att tacka. Den är en del av att jag är så in i bänken målmedveten och faktiskt klarar det jag tar för mig.

Så nu är det dags, om än på stapplande steg, att ta mig själv i handen och se till att reda ut detta.

Jag kan!

Jag vill!

Jag ska!